ute i tystheten

Har haft världens bästa dygn med Anna på jovik. Det är verkligen en ynnest att ha en vän som man kan umgås med själv i så lång tid utan tröttna eller irritera sig på varandra. Vi kom runt midnatt i måndags, vi fick köra genom kohagar och på vägar som inte ens fanns med i gps:en. Så vi var verkligen helt ute på landet. Det var så speciellt hur tyst det kan vara. Tycker ofta när jag åker ut i skogen hemma så hör man nästan det lilla svaga bruset av trafiken i bakgrunden, men här gjorde man verkligen inte det. Det var nästan lite kusligt tyst och mörkt men vi somnade i alla fall tillslut efter att jag haft mina katastroftankar om "Vad händer om någon skulle bryta sig in?" "När skulle polisen kunna vara här?" haha orkar inte med migsjälv ibland. 
Men när solen kommit upp var allt bra! Vi vaknade upp till en solig dag och åt god frukost och solade och badade sedan i det kalla sjövattnet som tillhör Vänern. Annars gick vår dag mest ut på att läsa, laga god mat, ta fina bilder och skratta åt oss själva. Vi spelade faktiskt också in en podd som vi ska försöka få upp.
Idag kom vi hem och jag har mest tagit det lugnt. I morgon är det en vecka sedan jag slutade på strandhem och jag väntar fortfarande på att tomhetskänslan ska infinna sig? Tror det handlar om att jag har haft fullt upp sen jag kom hem. Minns inte senast jag hade en oplanerad dag framför mig. Härligt på många vis, men längtar efter en sån dag. I lugnet kanske tomheten infinner sig, eller så gör den inte det. Är just nu väldigt nöjd med hur jag har det i mitt liv, så känner inte att jag saknar något så mycket för tillfället. Men känns ändå lite konstigt att personerna som jag spenderat så mycket tid med, inte finns med i min vardag på samma sätt längre. Har hela året fasat inför att strandhem skulle ta slut och när det nu gjort det inser jag att jag mår bra trots avslutet? Det känns på ett sätt som att det räckte med ett år. Samtidigt som jag känner att det var ett av de absolut bästa åren i mitt liv. Men det finns så mycket roliga saker att se framemot känner jag! Hösten kanske bär på massa äventyr eller studier och sommarn kanske ändå blir väldigt rolig? Livet är väldigt bra just nu helt enkelt, trots att strandhem är slut och jag jobbar. 
 

bearbeta

Hej! David tog studenten förra veckan och jag aggerade fotograf. Väldigt kul att vara med och fånga hans dag. Det blev en väldigt fin student, det jag uppskattade mest var nog att träffa lite släkt och gamla vänner på hans mottagning och att få höra hans tal för skolan hela skolan (han e så modig).
Sen dess har jag jobbat för första gången för säsongen, badat med Anna, gått på håkan på ullevi (mer om det en annan gång), varit på kusten med mamma och pappa och firat deras bröllopsdag och sovit över hos fina lina. Igår hade jag också en kassa utbildning, och snart ska jag sätta mig i bilen och åka till jobbet för att ha min första dag i kassan. Känns kul att testa på nya områden inom ikea, men blev lite orolig igår för att man kommer stå upp hela dagarna. På Ikea har dem inte heller någon kassastol som man sitter på utan man står upp hela dagen. Hoppas att man vänjer sig. Ikväll slutar jag vid åtta och ska sedan bege mig ner mot mitt Strandhem för sista gången. Kommer bli tufft att köra ner men känns bra att komma ner ikväll så att jag får två sista heldagar där. Bävar lite inför att på fredagen åka hem ensam i min bil, kanske kommer jag då för första gången känna tomheten. Jag var lite orolig inför att åka bort en vecka från strandhem som jag gjort, men det har faktiskt inte känts jobbigt alls. Jag har insett med migsjälv att jag är en person som bearbetar så mycket som möjligt i förväg. Så jag hade bearbetat att jag skulle åka hem en vecka i slutet, så länge att jag tillslut kände mig så inställd på det att det inte alls var jobbigt att lämna. Kanske är det därför som jag sällan blir känslosam vid avslut, för att jag så länge ställt in mig på att det kommer ta slut och att det kommer bli jobbigt. Kanske är det en försvarsmekanism eller så är det bara ett ganska bra sätt att hantera saker på. Oavsett om det är bra eller dåligt så är det sådan jag är. Men det känns väldigt kul att komma tillbaka till alla fina människor där nere! Säga allt man vill få sagt till varandra och lova dyrt att hålla kontakten. 
Nu ska jag packa det sista och bege mig mot ikea för en dag i kassan. Ha det fint govänner

RSS 2.0