ute i tystheten

Har haft världens bästa dygn med Anna på jovik. Det är verkligen en ynnest att ha en vän som man kan umgås med själv i så lång tid utan tröttna eller irritera sig på varandra. Vi kom runt midnatt i måndags, vi fick köra genom kohagar och på vägar som inte ens fanns med i gps:en. Så vi var verkligen helt ute på landet. Det var så speciellt hur tyst det kan vara. Tycker ofta när jag åker ut i skogen hemma så hör man nästan det lilla svaga bruset av trafiken i bakgrunden, men här gjorde man verkligen inte det. Det var nästan lite kusligt tyst och mörkt men vi somnade i alla fall tillslut efter att jag haft mina katastroftankar om "Vad händer om någon skulle bryta sig in?" "När skulle polisen kunna vara här?" haha orkar inte med migsjälv ibland. 
Men när solen kommit upp var allt bra! Vi vaknade upp till en solig dag och åt god frukost och solade och badade sedan i det kalla sjövattnet som tillhör Vänern. Annars gick vår dag mest ut på att läsa, laga god mat, ta fina bilder och skratta åt oss själva. Vi spelade faktiskt också in en podd som vi ska försöka få upp.
Idag kom vi hem och jag har mest tagit det lugnt. I morgon är det en vecka sedan jag slutade på strandhem och jag väntar fortfarande på att tomhetskänslan ska infinna sig? Tror det handlar om att jag har haft fullt upp sen jag kom hem. Minns inte senast jag hade en oplanerad dag framför mig. Härligt på många vis, men längtar efter en sån dag. I lugnet kanske tomheten infinner sig, eller så gör den inte det. Är just nu väldigt nöjd med hur jag har det i mitt liv, så känner inte att jag saknar något så mycket för tillfället. Men känns ändå lite konstigt att personerna som jag spenderat så mycket tid med, inte finns med i min vardag på samma sätt längre. Har hela året fasat inför att strandhem skulle ta slut och när det nu gjort det inser jag att jag mår bra trots avslutet? Det känns på ett sätt som att det räckte med ett år. Samtidigt som jag känner att det var ett av de absolut bästa åren i mitt liv. Men det finns så mycket roliga saker att se framemot känner jag! Hösten kanske bär på massa äventyr eller studier och sommarn kanske ändå blir väldigt rolig? Livet är väldigt bra just nu helt enkelt, trots att strandhem är slut och jag jobbar. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0