ångest

Dagarna går i Sheffield. I tisdags och onsdags kändes det dock som att de inte gjorde det, tiden stod stilla. Jag vet inte vad som hände men plötsligt kom ett stort ångestmoln och flyttade in. Mådde bara så dåligt. Grät, kämpade för att inte gråta, försökte ta mig samman, bröt ihop igen. Inget i min tillvaro förändrades, utan endast min syn på allt och på migsjälv förändrades. Men sen så har det varit lite kämpigt den senaste tiden här nere. Kände under dessa två dagarna av total ångest. Tänkte om det är såhär det känns att må riktigt dåligt är jag så tacksam att jag inte mått riktigt så dåligt innan. I ångesten ville jag fly. Jag ville hem. När en kvinna frågade mig "how are you" svarade jag "I'm homesick" men kände när jag sa det att det inte stämde. Det var inte hemlängtan jag kände, det var mer känslan av att vilja fly någon stans där jag inte mådde så. Jag började då googla flygresor och funderade på om jag kunde sjukanmäla mig från jobbet och åka hem. Men så i torsdags hade jag möte med Josh (ledaren för from), och sen dess har allt känts bra. Han uppmanade mig att satsa, bygga relationer, ha några jobbiga men nödvändiga samtal, ta initiativ och göra så mycket som möjligt av den tiden som jag har kvar här. När jag kom hem skrev jag till fyra personer här och frågade om vi skulle ses, hörde av mig till folk hemma. Och plötsligt hade jag bokat in massa kompisdejter och en kväll hade jag ett viktigt och jobbigt samtal som jag behövde ha med en person. Så känner mig mycket mer hoppfull och taggad på att vara här nu. 
När man kommer till ett nytt land utan något socialt kontaktnät tror jag man måste vara mer "på" och ta mer initiativ med människor. Något som jag inte tycker om att göra. Det är alltid så mycket mer bekvämt när någon hör av sig till mig än när jag ska höra av mig. Det är alltid skönare att vara mer älskad än vad man älskar. Så det känner jag att jag växt i nu. Känner verkligen att jag lär mig så mycket på detta. Tror också att det var väldigt bra att jag inte åkte hem när jag kände för att fly utan att jag mötte alla problem här där jag bor. För det var ju inte riktigt att jag längtade hem utan mer att jag ville härifrån. 

bryta upp

HÖST! Galet vad jag älskar hösten. Tror faktiskt att jag hör hemma i ett land som både har varma och kalla årstider, för tycker det är så mysigt att ta på sig en extra kofta, en stor fluffig halsduk och spatsera på ett lövtäcke. Igår var jag ute på en löprunda på en mil (!! länge sedan sist) och var stundtals tvungen att stanna för att fota alla vackra alléer med fallna löv. 
Annars trivs jag bra. I mitt jobb har jag ett så kallat "zero-hour-contract" som betyder att de kan ge mig precis hur mycket/lite jobb de vill. Inser hur jobbigt jag tycker det är när man inte vet hur ens veckor kommer se ut. Hur mycket pass får jag denna veckan? Denna veckan fick jag till exempel bara ett pass på söndagen, så då måste jag hitta på saker att göra fyra dagar denhär veckan. Men har typ redan gjort det, men det är bara jobbigt att inte veta. Mvh kontrollmänniskan no 1. 
Annars åker Jakob och ett gäng andra från Form hem på torsdag och lite nästa vecka eftersom vi har "reading week" som innebär självstudier så vi har imprimcip ledigt. Jag ska inte åka hem utan istället kommer pappa nästa torsdag till London så ska vi ha en helg där. Å, ser fram emot det så mycket! Efter helgen i London är det november och det betyder att jag har typ 1,5 månad kvar här! Känns både kul och sorgligt. Kommer ju troligtvis (fingers crossed) plugga i vår så det betyder att jag inte kommer komma tillbaka. Trivs ju bra här men känns samtidigt lagom att bara gå till jul. Det har varit väldigt mycket komplicationer med alla inblandade om att jag eventuellt ska hoppa av till jul och ibland kan jag undra om det var värt det. Kanske skulle jag bara stannat hemma och jobbat ett halvår? Men så tänker jag på hur mycket mer jag växer och upplever med att vara här. Jag får prata så mycket av det språk som jag studerat och fascinerats av så länge jag kan minnas, få vänner i ett annat land, uppleva hur det är att bo med människor som är från ett annat land och kultur, och så får jag utvecklas i min tro och lärjungaskap. Allt det hade jag inte fått vara med om, om jag hade stannat hemma i ett halvår. Därför känns värt det även om det är tufft ibland och jag har behövt handskas med människor som blivit sårade och irriterade på att jag nog inte kommer vara här i ett år. Men det är väl också en lärdom antar jag.

mån 10 okt

Min helg spenderades i Castleton min min Formklass och Formklasser från resten av England. Så fint att få komma ut till lite mer lantliga delar i mellan åt. Vi åt, lyssnade, sjöng, pratade och vandrade. Höjdpunkten var nog på lördagen när vi delade upp oss i mindre grupper, jag var med tjejerna i min klass, och vi delade våra livshistorier. Allt man gått igenom som varit tufft och som format den man är och hur ens relation med Jesus sett ut. Ingen lämnade det rummet utan att ha gråtit. Det blev så tydligt för mig hur mycket varje människa som man möter har gått igenom. Det var så kul att höra på hur alla valde att berätta om sitt liv. Tänkte på hur kul det hade varit att höra mina vänner och familjemedlemmar på ca 10 min berätta deras livshistoria. Vilka episoder man tar med, vad som varit avgörande och vad som varit tufft. 
Kände när jag åkte hem att jag gärna hade stannat några dagar till bland fälten och fåren. Idag har jag annars gått på bio med Stuart och sett Girl on the train, alltså så så bra! Kan verkligen rekomendera, vill inte spoila något men lita på att den är bra. Jag såg trailern och blev inte alls taggad men den var såå bra. Om man gillar sådana typer av filmer ska tilläggas.
Känner lite till och från när jag är här att jag inte har så mycket att göra och har en del fritid som jag inte vet vad jag ska göra med än. Men insåg att om jag börjar plugga till våren kommer jag ha fullt upp och massa att göra hela tiden. Så därför ska jag bara försöka njuta av den tid jag har nu när jag inte har så mycket att göra. Nu när jag faktiskt har tid ska jag försöka göra allt som jag inte kommer ha tid med sen men som jag älskar. Som tillexempel, ta tag i löpningen mer, läsa böcker, lägga massa tid på att göra god mat och tänkte faktiskt börja sticka! Så har nu börjat söka webben efter bästa garnet och teknikerna.

"Il dolce far niente"

"Il dolce far niente" sa Steph min roomate idag när jag sa att jag lärt mig att älska lugna dagar. Att inte behöva vara någon stans, ha någon tid att passa, något att prestera eller något som behöver göras är så så skönt. De senaste dagarna har jag lärt mig att älska den tid som jag i början tyckte var skrämmande. All tid vad ska jag göra med den? Men nu har jag lärt mig vad jag vill göra med den. Har bland annat börjat kolla på Suits och läst en bra bok som heter Everything, Everything av Nicole Yoon.
Något annat som jag vill fylla min tid med är att vara kreativ. Vi skulle presentera oss i kyrkan för en vecka sedan och vi skulle säga ett ord som beskrev oss. Först hade jag efter mycket eftertanke bestämt mig för att säga "ambitiös". Jag har alltid tänkt om mig själv som den ambitiösa. Personen som tjatar på lärare om att få göra ett till arbete för att få visa vad den kan och personen som velat göra allt utförligt och nyanserat. Men när vi stod på scenen och skulle presentera oss kom ett ord som jag inte tänkt på innan, creative. Det är nog något som jag också varit men haft ganska lite utrymme för i mitt liv när jag blivit äldre. Jag älskar faktiskt att skapa. Så sen dess har jag besämt mig och känt att Gud vill att jag ska vara kreativ under min tid i Sheffield. När jag var och handlade för några dagar sedan och gick runt i affären, stannade jag vid penslar och färger. Det slutade med att jag köpte oljefärg, papper och penslar. Jag ska verkligen se till att jag är kreativ här. Har också börjat ta med kameran dit jag går. Nu är det tid att andas, skapa och bara finnas.

RSS 2.0