ångest

Dagarna går i Sheffield. I tisdags och onsdags kändes det dock som att de inte gjorde det, tiden stod stilla. Jag vet inte vad som hände men plötsligt kom ett stort ångestmoln och flyttade in. Mådde bara så dåligt. Grät, kämpade för att inte gråta, försökte ta mig samman, bröt ihop igen. Inget i min tillvaro förändrades, utan endast min syn på allt och på migsjälv förändrades. Men sen så har det varit lite kämpigt den senaste tiden här nere. Kände under dessa två dagarna av total ångest. Tänkte om det är såhär det känns att må riktigt dåligt är jag så tacksam att jag inte mått riktigt så dåligt innan. I ångesten ville jag fly. Jag ville hem. När en kvinna frågade mig "how are you" svarade jag "I'm homesick" men kände när jag sa det att det inte stämde. Det var inte hemlängtan jag kände, det var mer känslan av att vilja fly någon stans där jag inte mådde så. Jag började då googla flygresor och funderade på om jag kunde sjukanmäla mig från jobbet och åka hem. Men så i torsdags hade jag möte med Josh (ledaren för from), och sen dess har allt känts bra. Han uppmanade mig att satsa, bygga relationer, ha några jobbiga men nödvändiga samtal, ta initiativ och göra så mycket som möjligt av den tiden som jag har kvar här. När jag kom hem skrev jag till fyra personer här och frågade om vi skulle ses, hörde av mig till folk hemma. Och plötsligt hade jag bokat in massa kompisdejter och en kväll hade jag ett viktigt och jobbigt samtal som jag behövde ha med en person. Så känner mig mycket mer hoppfull och taggad på att vara här nu. 
När man kommer till ett nytt land utan något socialt kontaktnät tror jag man måste vara mer "på" och ta mer initiativ med människor. Något som jag inte tycker om att göra. Det är alltid så mycket mer bekvämt när någon hör av sig till mig än när jag ska höra av mig. Det är alltid skönare att vara mer älskad än vad man älskar. Så det känner jag att jag växt i nu. Känner verkligen att jag lär mig så mycket på detta. Tror också att det var väldigt bra att jag inte åkte hem när jag kände för att fly utan att jag mötte alla problem här där jag bor. För det var ju inte riktigt att jag längtade hem utan mer att jag ville härifrån. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0