bryta upp

HÖST! Galet vad jag älskar hösten. Tror faktiskt att jag hör hemma i ett land som både har varma och kalla årstider, för tycker det är så mysigt att ta på sig en extra kofta, en stor fluffig halsduk och spatsera på ett lövtäcke. Igår var jag ute på en löprunda på en mil (!! länge sedan sist) och var stundtals tvungen att stanna för att fota alla vackra alléer med fallna löv. 
Annars trivs jag bra. I mitt jobb har jag ett så kallat "zero-hour-contract" som betyder att de kan ge mig precis hur mycket/lite jobb de vill. Inser hur jobbigt jag tycker det är när man inte vet hur ens veckor kommer se ut. Hur mycket pass får jag denna veckan? Denna veckan fick jag till exempel bara ett pass på söndagen, så då måste jag hitta på saker att göra fyra dagar denhär veckan. Men har typ redan gjort det, men det är bara jobbigt att inte veta. Mvh kontrollmänniskan no 1. 
Annars åker Jakob och ett gäng andra från Form hem på torsdag och lite nästa vecka eftersom vi har "reading week" som innebär självstudier så vi har imprimcip ledigt. Jag ska inte åka hem utan istället kommer pappa nästa torsdag till London så ska vi ha en helg där. Å, ser fram emot det så mycket! Efter helgen i London är det november och det betyder att jag har typ 1,5 månad kvar här! Känns både kul och sorgligt. Kommer ju troligtvis (fingers crossed) plugga i vår så det betyder att jag inte kommer komma tillbaka. Trivs ju bra här men känns samtidigt lagom att bara gå till jul. Det har varit väldigt mycket komplicationer med alla inblandade om att jag eventuellt ska hoppa av till jul och ibland kan jag undra om det var värt det. Kanske skulle jag bara stannat hemma och jobbat ett halvår? Men så tänker jag på hur mycket mer jag växer och upplever med att vara här. Jag får prata så mycket av det språk som jag studerat och fascinerats av så länge jag kan minnas, få vänner i ett annat land, uppleva hur det är att bo med människor som är från ett annat land och kultur, och så får jag utvecklas i min tro och lärjungaskap. Allt det hade jag inte fått vara med om, om jag hade stannat hemma i ett halvår. Därför känns värt det även om det är tufft ibland och jag har behövt handskas med människor som blivit sårade och irriterade på att jag nog inte kommer vara här i ett år. Men det är väl också en lärdom antar jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0