life in Sheffield

 
Fick väldigt fina bilder när vi var på botaniska trägården förra veckan. Känner att jag börjar få lite mer koll på Sheffield som stad, vet hur jag ska ta mig till platser. Fram till för några dagar sedan gick jag överallt med gps (gör det fortfarande till viss del). 
Sen sist har jag lyckats få ett jobb! Och inte bara ett jobb utan två. Började jobba på ett Subway i stan i måndags och idag var jag på intervju för ett annat Subway. Har precis bestämt mig för att tacka ja till det Subway:et jag var på idag. För det var inte lika stressigt. Idag när jag tog tvåvåningsbussen till jobbet kom det över mig hur stort det är att jag verkligen stadgat mig i Sheffield. Jag jobbar, bor och har vänner i ett annat land? Känns så stort men samtidigt så naturligt. Känns bara så rätt att vara här och jag har ännu inte haft riktig hemtlängtan någon gång. Kan ju prata med alla i Sverige via telefonen och har fått träffa så många nya fina människor här som tar hand om mig och älskar mig. Känns också som att engelskan har börjat sätta sig mer, men det har gått lite upp och ner. I början var jag så impad över mig själv (haha) att jag kunde kommunicera imprimcip allt på ett annat språk, sen andra veckan så började det bli tydligt hur lite engelska jag kan om man jämför med mina brittiska vänner och då kände jag mig kass. Just nu har jag typ släppt att jämföra mig med dem och kör mest på. Har också insett att jag verkligen har en accent som är mer åt det amerikanska hållet, i början försökte jag prata brittiska engelska nu struntar jag i vilket. Får se hur min engelska är innan jag åker hem.

up & down

En kväll i Sheffield med Adam, Nathan och Steph. Snart har jag varit här i två veckor! Det har väl gått lite upp och ner i hur det har känts men trivs för det mesta väldigt bra. I måndags hade jag inget på schemat och det drabbade mig lite hur tufft det är att vara i en ny stad, inte ha något kontaktnät här (förutom dem i klassen). Vi har bara lektioner två dagar i veckan så resten av tiden får man fylla bäst man kan. Har påbörjat jobbletandet så förhoppningsvis har jag ett jobb snart och då känns det nog bättre. Det är svårt när man har oändligt mycket tid som man inte riktigt vet vad man ska göra av än. Har bestämt mig för att försöka hitta på grejer och ta vara på att jag är i ett annat land med massa att upptäcka. Jag och ett gäng från klassen kanske drar till York eller Manchester imorgon tillexempel. 
Nu ska jag fixa ett national insurance number för att kunna få ett jobb!

En vecka i Sheffield

 
I torsdags åkte jag och ett gäng killar från Form (kursen jag går) ut till nationalparken som ligger väldigt nära Sheffield. Peak district heter det, väldigt fint! På kvällen gick jag, Jakob, Adam och Olivia till en taverna och snackade teologi, väldigt intressant hur människor från olika länder kan ha samma tro och olika tolkningar. Ser framemot att ha många sådana samtal! Och igår kväll åt jag Tapas hos Olivia med några tejer från Form, väldigt mysigt. Idag åkte jag faktiskt till Peak distrikt igen med Steph som jag bor med och hennes kompisar och gick i en jättemysig by som hette Bakewell! Sen dess har jag gått och handlat, maten här (om man går till rätt ställen dvs Aldis) är väldigt billig. 
Åå, alltså kan inte fatta hur bra detta går? Trivs SÅ bra och det har bara gått en vecka! Tror mycket beror på att Steph som jag bor med har tagit hand om mig så mycket. Har upptäckt hur otroligt mycket man uppskattar att någon är medbjudande och snäll när man kommer ny till ett sammanhang? Det förändrar allt. Ska verkligen tänka på det i framtiden, hur uppskattat sånt är. Hon betyder så mycket för mig här.
Nu är mina ögonlock tunga. Imorgon ska vi till kyrkan och presenteras inför allihopa, spännandeeee

Framme i Sheffield

Jag är i Sheffield! Jag är så förvånad över min lugna reaktion än så länge. Har typ gått runt och tänkt "Oj, det är andra kvällen och jag har inte fått panik" och sen "Oj det är tredje dagen och jag har inte fått panik". Jag trodde verkligen att jag tidigt i början skulle få panik och bara "vad har jag gjort?". Men det sjuka är att allt känns så naturligt. När jag skulle åka till Sheffield från London och satt i bussen så väntade jag verkligen på att jag skulle få ångest och ont i magen, men det kom aldrig. Jag kände mig bara lugn. Det känns inte som att jag gjort en stor grej och flyttat till ett annat land, det känns typ redan som hemma? Har insett hur enkelt det är att umgås med engelsktalande personer, det känns nästan som att de kan svenska. Alla känns väldigt goa och fina människor. Speciellt hon som jag bor med, Steph. Åh vad jag gillar henne. Hon är en av två tjejer som jag delar huset jag bor i med. Hon hade ordnat ett jättefint välkomstarrangemang (vid sängen) och hon tar hand om mig jättemycket (väldigt skönt). Igår satt vi uppe länge och åt och pratade om våra liv och vår tro. Vi har samma smak i mat också - nyttigt och vegetariskt. Är så tacksam över hur bra allt känns, känns som att det är här jag ska vara.

förtrösta

fått lära känna denna fina tjej på tre veckor, lycka
 
Min tid på Strandhem är slut för denna gång. Den platsen alltså. Den kommer nog alltid vara ett hem för mig. Igår packade jag och jakob väskorna och kramade alla hejdå. Tänk att många av dem kände jag inte alls för tre veckor sedan och nu känns vissa av dem som nära vänner? Så fint hur fort det kan gå. Matilda till exempel, kände henne inte alls för
En höjdpunkt från veckan var klättringen på kullaberg med klassen. Lyckades klara en svår klätterbana på ett berg och ingås hur mycket jag älskar euforin som infinner sig när man lyckas ta sig upp. Det känns läskigt men samtidigt så är man ju trygg för ett rep (som typ inte kan gå av) håller en. Han som höll i klättringen sa att det finns mycket klätterverksamhet i Sheffield, det kanske vore något att testa? 
 
Imorgon vid 8 lyfter planet mot London för mig och Jakob. Ser så mycket framemot att se vad som väntar mig där, samtidigt som jag är extremt nervös och orolig. Först ska jag och Jakob vara ett dygn i London, för skolan har inte samling förens sent på måndag kväll. Så ser först och främst framemot att få vara i London ett tag. Tänk att nästa gång jag skriver här så har jag börjat ett liv i England? ses då
 
Ps. Har lyssnat massa på "Trust in you" av Lauren Diagle förresten, så otroligt bra lovsång. I allt som känns så ovisst lär jag mig att förtrösta på Gud ännu mer.

stanna eller hoppa

Jag har personlig andakt vid min vackra sjö, jag går på lektioner med matilda och jag hittar hösttecken. Just nu funderar jag på om jag ska åka hem i helgen eller stanna kvar på strandhem. Åker ju inte denna helgen, men nästa helg till England!? Så sjukt att jag kommer bo i ett annat land? Jag kommer bara umgås med engelsktalande personer (förutom min kusin jakob)? Känns så kul och pirrigt att jag kommer göra något så stort! Är väldigt taggad på hur mitt liv kommer bli i höst. Fick frågan igår "Om du hade fått välja, hade du helst velat, stannat på Strandhem eller åka till England?" och jag känner verkligen att jag vill till England. Älskar strandhem och älskar klassen här, men är så taggad på att se hur det kommer bli i England! Jag tycker det ska bli spännande att se lite hur jag kommer bli där, hur får man vänner som pratar ett annat språk, går det?. Är också spännd på hur min tro kommer utvecklas, och hur jag själv kommer utvecklas. Hade känts tråkigt att gå kvar i det välkända, i det trygga. Vill nog hellre hoppa och se om jag landar bra än att aldrig hoppa. typ.
 
Annars har livet tickat på här på mitt älskade strandhem. Förra veckan var verkligen en emotional rollercoaster, jag var så upp och ner i mina känslor. Som jag sa till Anna på telefon igår "Det känns som jag var en annan person förra veckan." Men det mesta berodde nog på min menstruella cykel hehe. Denhär veckan känner jag mig mest väldigt trött och har valt att gå och lägga mig istället för kvällshäng varje kväll, men väldigt stabil känslomässigt. 
Så, där fick ni en liten utläggning om mitt inre liv också. 
Nu är det snart kvällsmat men innan dess måste jag bestämma mig för om jag ska boka bussbiljett hem.

RSS 2.0