förtrösta

fått lära känna denna fina tjej på tre veckor, lycka
 
Min tid på Strandhem är slut för denna gång. Den platsen alltså. Den kommer nog alltid vara ett hem för mig. Igår packade jag och jakob väskorna och kramade alla hejdå. Tänk att många av dem kände jag inte alls för tre veckor sedan och nu känns vissa av dem som nära vänner? Så fint hur fort det kan gå. Matilda till exempel, kände henne inte alls för
En höjdpunkt från veckan var klättringen på kullaberg med klassen. Lyckades klara en svår klätterbana på ett berg och ingås hur mycket jag älskar euforin som infinner sig när man lyckas ta sig upp. Det känns läskigt men samtidigt så är man ju trygg för ett rep (som typ inte kan gå av) håller en. Han som höll i klättringen sa att det finns mycket klätterverksamhet i Sheffield, det kanske vore något att testa? 
 
Imorgon vid 8 lyfter planet mot London för mig och Jakob. Ser så mycket framemot att se vad som väntar mig där, samtidigt som jag är extremt nervös och orolig. Först ska jag och Jakob vara ett dygn i London, för skolan har inte samling förens sent på måndag kväll. Så ser först och främst framemot att få vara i London ett tag. Tänk att nästa gång jag skriver här så har jag börjat ett liv i England? ses då
 
Ps. Har lyssnat massa på "Trust in you" av Lauren Diagle förresten, så otroligt bra lovsång. I allt som känns så ovisst lär jag mig att förtrösta på Gud ännu mer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0